var det verkligen idag när jag tog morgondopp i den iskalla poolen. Det hade regnat på natten och var svalt ute och precis som de där första morgondoppen på stugan var det bitande kallt i skinnet när jag tog några simtag och sedan gick upp.

Men precis som på skäret blev jag pigg och nyter efter badet.

Idag provade jag första gången på lunch i hotellet. Buffé för 6 euro. Jag måste verkligen säga att det är det mest prisvärda. Och supergoda kalamares - friterade bläckfiskringar. Jag har ett alldeles speciellt minne av den första gången jag åt det.

Min pappa jobbade som övervakare av fartygsbyggen i forna Jugoslavien och när han var där andra gången så var mamma så duktig att hon tog med oss flickor - 15, 12 (jag) och 2 år gamla och åkte tåg hela vägen ner till Rijeka som närmaste lite större stad hette.

Det här var naturligtvis långt före charterresorna var för "vanligt" folk och det hörde absolut inte till vanligheterna att man åkte så långt. Det var ju då sjömansfruarna med barn som modigt åkte världen runt för att få träffa sina män.

Nå, när vi kom fram hämtade pappa oss och en av de första dagarna åt vi kalamares. Jag har en gång i vuxet liv smakat på det tidigare och varit nöjd - det var i Grekland, men här kan de faktiskt göra det precis så som jag minns smaken.

Jag satt och stickade på balkongen - när den här bilden dök upp. Blänk i vattnet är lika underbart - var det än är i världen, och en segelbåt mitt i blänket blir ju aldrig fel

Jag blir så glad varje gång jag ser den här blomsterprakten utanför hotellområdets restaurang.

Och de här vackra murarna - överallt. Jag har funderat när man sköter om trädgårdarna här - för jag har inte sett någon tidigare, men allt verkar helt perfekt skött. Idag såg jag en karl som jobbade på.
Men ogräset trivs kanske inte så bra i den här lava-jorden.
Duvan som man ser lite dåligt - kommer och hälsar på mig alla dagar, många gånger. Jag är lite förundrad på hennes röst; ibland tycker jag hon låter mera som en fiskmås, men sen kurrar hon sådär som man är van att duvor gör. Jag pratar med henne när hon sitter närmare - men så fort hon ser kameran - då sticker hon.....

Imorgon är det sista dan! Jag känner att den här resan, som har varit såväl en fysisk som inre resa, har gjort gott!

Morsning!!!